Kòrsou komo baul yen di kultura: mamanan migrante ta konta nan historia den Mama Baranka

Portrèt: Archivo Aline Abdul

“Kòrsou a duna mi yunan sosiegu, el a duna nos dolor di kabes, brio di solo i, tin biaha, tormenta tambe. Kòrsou ta nos baul. Tin biaha e ta habri i nos ta mira solo. Tin biaha e ta sera i nos tin ku wak kon nos ta sobreviví den sukú.” Ta palabra di un mama di Jamaica, ku poeta i lider di proyekto Aline Abdul (21) a registrá den e proyekto Mama Baranka. Ei den seis mama migrante di Haïti, República Dominicana, Jamaica i Colombia ta kompartí nan eksperiensianan den seshonnan literario.

E proyekto ta un inisiativa di Wintertuin Curaçao, ku ta forma parti di e organisashon literario Wintertuin na Hulanda. E plataforma ta dirigí su mes riba fortalesementu di literatura i kuenta den e área di Karibe, i ke krea mas konsientisashon pa literatura di migrante i e papel ku migrante ta hunga den sosiedat kurasoleño. A pidi Abdul pa guia e proyekto, pa motibu di su desendensia. El a nase na Libanon, lanta na Kòrsou i sa di eksperiensia kon difísil por ta, pa bo sinti bo kompletamente aseptá. “Maske bo adaptá bo mes i bo integrá, hopi biaha bo ta keda ku e stèmpel di ekstranhero,” e ta konta. “Tin biaha esei ta trese eksperiensianan doloroso kuné.”

Mama baranka
Abdul a guia e enkuentronan i a transformá e historianan den prosa i poesia. “Tabata dies seshon den kua nos a papia di tur loke ta mishi ku nan bida diario,” e ta bisa. “Norma- i balornan ku ta choka ku otro, kontrol sosial, kriansa, buskamentu di trabou, pero tambe e forsa mental enorme ku e muhénan akí tin. Largu bai nan mes ta usa e palabra ei: Kòrsou ta pidi forsa.”

Gratitut i dolor
E mamanan a papia di nan gratitut pa e echo ku nan yunan por krese den libertat. Pareu ku esei tin dolor. Un mama tabata konta ku e mester a saka su pais natal for di su curriculum vitae (cv) pa e por tabatin un chèns pa haña trabou. “Tin biaha literalmente bo tin ku skrap bo identidat pa bo por drenta un kaminda,” según Abdul. “Esei tin hopi efekto riba bo sentido di balor propio.”

Dikon aki sí e ta logra
Kòrsou tin mas ku sinkuenta kultura ku por gran parte ta biba na pas ku otro riba un isla chikitu. Mientras ku migrashon na Hulanda ta kondusí hopi biaha na tenshonnan polítiko, esaki prinsipalmente ta keda un problemátika sosial na Kòrsou, Abdul ta splika. “Masha poko bo ta tende partidonan polítiko aki grita ku ta ménos migrante mester bini. Naturalmente tin prehuisio of rechaso, pero no ta hala esaki te den kampo polítiko. Esei ta hasi e eksperiensia algu otro.”

Literatura komo rebelion silensioso
Pa Abdul literatura ta e manera di mas poderoso pa hasi e historianan akí visibel. “Mi ta yama esaki un rebelion silensioso. Bo por grita den kaya, pero ku literatura bo ta dokumentá bo eksperiensia pa semper. E ta keda wardá den palabra i imágen.”

Aparte di e poesianan, lo bini un dokumental tambe. Durante e grabashonnan e muhénan a presentá nan historianan nan mes, hopi biaha na papiamentu, algun biaha na ingles òf spañó. “Ku nan mes a hiba palabra, tabata e kos di mas importante,” Abdul ta bisa.

Nos tambe ta Kòrsou
Tur Mama Baranka ta mustra ku maternidat i migrashon ta inseparablemente konektá ku e isla. Nan historianan ta trese na kla: Kòrsou no ta solamente di esunnan ku a nase aki.

Òf, manera e muhénan mes ta resumí: “Nos tambe ta yu di e tera‘ki. Nos tambe ta Kòrsou”.

Poesia di Aline Abdul, inspirá pa e historia di un mama for di Jamaica:

Papiamentu
‘Kòrsou a duna mi yunan ‘pas’, el a duna nos doló di kabes, un brasa di solo anto tin biaha nos ta sinti un tormenta pasa. Kòrsou ta nos kaha. Tin biaha e ta habrí, anto nos ta sinti solo sinta banda di nos. Tin biaha e kaha ta sera, anto nos tin ku sinta den skuridat ward’é habri di nobo.

Manera mi a bisa kaba, un balor ku mi ta haña importante ta ‘disiplina’ pero mi yunan no mester lucha hopi mas, pasobra ami a hasi esei pa nan. Esei ta hasi mi un mama satisfecho, pero e no ta masha bon pa nan abilidat di disiplina.’

Nederlands
‘Curaçao heeft mijn kinderen rust gegeven, het heeft ons hoofdpijn gebracht, zonneschijn en soms ook stormen. Curaçao is onze koffer. Soms gaat die open en zien we de zon. Soms gaat die dicht en moeten we zien te overleven in het donker.

Zoals ik al zei: de vechter in mij heeft veel oorlogen gewonnen door haar discipline, door de wil om vooruit te gaan. Dat is een waarde die ik mijn kinderen heb proberen mee te geven. Maar zij hoeven niet zoveel meer te vechten. Dat is een goede zaak, maar het is niet goed voor hun disciplinevaardigheden.’

Poesia di Aline Abdul for di su kolekshon di poesia: Sin Frontera. Wintertuin a publiká e kolekshon akí, koroná riba 21 februari 2024 ku e Premio UNESCO Kòrsou pa Papiamentu komo Lenga Materno 2024.

Ook ik ben Curaçao

‘k Ben een cederboom,
mediterrane roots,
omringd door cactussen in
creoolse grond

Je ziet mijn stam
als immigrant,
bestempelt mijn takken
als buitenlands

Wilde je maar weten dat
het lied van mijn bladeren in
de taal van je voorouders klinkt,
dat de Caraïbische Zee mijn lijf
in doornige grond staand drenkt

Wilde je maar zien en
inzien dat ook ik,
nu eenmaal,
inheems ben.

Poesia tradusí na papiamentu pa Jeroen Heuvel.

Mi tambe ta Kòrsou

Mi t’un palu di seder
rais mediteráneo
rondoná di kadushi
riba tereno krioyo

A pinta mi tronkon
koló di inmigrante
stampia mi ramanan
ku stèmpel djafó

Mare nan ke sa
ku mi blachinan
ta kanta na lenga di nan avochi
ku mi kurpa den tera di sumpiña
tin Laman Karibe ta aliment’é

Mare nan ke mira i komprondé
ku, sin kita sin pone,
mi tambe ta
yu di nan tera.